Etikett: Export (Sida 1 av 5)

Vietnams finansiella påverkan av Rysslands invasion av Ukraina

Precis när känslan att pandemin och misären i världen skulle åtminstone göra en paus, så gick Vladimir Putin från ord till handling i hans sak om att “rädda sitt folk från neonazister” som styrde Ukraina. Eftersom kriget pågår och ändras från dag till dag känner jag att det inte är någon mening att gå in på djupet i konflikten utan rikta fokus på Vietnam och hur landets ekonomi kan påverkas på lång och kort sikt.

Sedan invasionen inleddes för lite mer än en vecka sedan har ryska rubeln devalverats från 300 RUB per VND den 20:e februari till 217 RUB/VND i fredags den 4:e mars, drygt -27%. För rubeln mot amerikanska dollarn som är den mest förekommande handelsvalutan har värdet sjunkit från 0,013 RUB/USD till 0,009 under samma tidsperiod, drygt -30%. 

Kort och gott har ryska importen från Vietnam blivit drygt 30% dyrare och på detta har sanktionerna lett till att Ryssland kastas ut från betalsystemet SWIFT som gör det ännu dyrare och tidsmässigt kostsammare att importera varor från Vietnam. Dessutom har transporterna blivit betydligt mer komplicerade då vissa fraktbolag har pausat sina rutter med sina fartyg, flyg och tåg till Ryssland.

Med detta sagt kommer Vietnams producenter av varor med all sannolikhet påverkas, sen om det sker i större eller mindre grad per enskilt bolag har att göra med storleken på den ryska kundstocken. Jag har läst flertalet artiklar om detta under veckan och fått olika kommentarer från bolag gällande detta. 

Det enda vi kan fastslå att Vietnams export till Ryssland och Ukraina uppgick till $3,2 miljarder dollar 2021, medan importen uppgick samma år till $2,3 miljarder dollar. Motsvarande siffror för Ukraina är betydligt mindre där exporten till Ukraina uppgick 2020 till $460 miljoner dollar och importen från Ukraina uppgick till $205 miljoner dollar, varav $85 miljoner dollar härrör från frukostflingor…ukrainska frukostflingor.

Vietnams export i sin helhet växte med 19% YoY under 2021 till $336,26 miljarder. Med det sagt är exporten till Ryssland och Ukraina tillsammans väldigt begränsad. Så om nu Ryssland blir utfryst från väst och exporten minskar pga kraschad rubel och ökade transportkostnader, vilka tar över Ryssland och Ukrainas andel av Vietnams export? Bland de exportländer som ökar importen från Vietnam snabbast är Nya Zeeland (CAGR 19% sedan 1995), Tyskland (CAGR 28% 2014-2019), Förenade Arabemiraten (CAGR 42% 2014-2019) och Storbritannien (CAGR 52% 2014-2019), källa OECD

Så om nu exportandelen till dessa två länder är obetydlig i sammanhanget, flertalet länder ökar sin import från Vietnam tvåsiffrigt, vilka problem kan Vietnam stå inför om denna invasion blir långvarigt? Precis som resten av världen kommer invasionen leda till två saker, högre råvarupriser och anstängd utrikespolitik. 

Vietnam har det problemet att relationen till Kina är tudelad, å ena sidan är det en viktig och gammal handelspartner  å andra sidan pågår en konflikt om territorierna längd Sydkinesiska havet. Om Vietnam skulle, mot all förmodan, fördömma Rysslands invasion och införa sanktioner mot Ryssland, skulle VIetnam få stora problem med relationen med Kina och många grannländer. Ukraina å andra sidan har en viktig betydelse för vietnams rikaste då åtminstone två av dom rikaste vietnameserna i landet har bott och studerat där och Vingroup grundades i Ukraina 1993 under namnet Technocom.

När det kommer till problemet med stigande råvarupriser har Vietnam gott om vissa soft commodities såsom ris, cashewnötter, kaffe, frukt och fisk som skulle möjliggöra att hålla priserna på dessa varor relativt stabila nationellt. Beträffande olja och bensin så har Vietnam sedan ett halvår tillbaka stora problem med stigande bensinpriser vid mackarna, precis om i Sverige. Konflikten skulle förstås påverka den redan växande problemet med bensinransoner och stängda bensinmackar, vilket skulle i sin tur påverka landets ekonomi mer  än vad den redan gör idag.

Olja och naturgas – Hur självförsörjande är Vietnam idag?

Nedstängda bensinmackar och ransoner vid pumparna. Hur självförsörjande är vietnam när det kommer till olja och naturgas? I mitten av februari började artiklar om brist på bensin på landets bensinmackar dyka upp och samtliga artiklar berättade om samma sak. Importen på olja har minskat med 30-40 procent efter att regeringen klubbat igenom en höjning av det nationella bensinpriset med 3,9 procent. Detta har lett till att ersättningen till bensinmackarna har gått från några hundra VND per liter till 0. Vissa mackägare har använt sig av sin buffert och infört begränsningar på hur mycket varje kund får tanka till exempel VND30000 ($1,32) per kund och dag, medan andra har stängt sina bensinmackar temporärt. 

För att minska drivmedelsunderskottet föreslog industri och handelsministriet (MoIT) att sälja ut 102 miljoner ton RON92* till landets bensinmackar för VND14058 ($0,62) per liter vilket är betydligt lägre pris än ordinarie pris som ligger just nu på VND25320 ($1,11) per liter, upp 11 procent sedan årsskiftet. Förslaget är skickat till finansministeriet som ska besluta i frågan senare denna månad. Ett annat mindre populärt förslag har varit att minska skatten på drivmedel genom att tillfälligt sänka den från dagens 42 procent med motiveringen att andra länder har gjort så. Faktum är att skatten är låg om man jämför med de flesta andra länder som inte är nettoexportörer och brukar ligga omkring 45-60 procent.

*RON92 deras motsvarighet till vår 95-oktaniga bensin som späs ut med 10 procent etanol.

Nu när det sker ransoner på landets bensinmackar samtidigt som finansministeriet styr priset på RON92 och diesel, ställer man sig frågan, varför är det brist på drivmedel i ett land med tre stora oljefält? Dessutom har Vietnam fortfarande sedan 2016 den tredje största crude oil reserven i Sydostasien på hela 4,4 miljarder fat. Brist på drivmedel i sig är ett globalt problem som uppstod under pandemin likt bristen på komponenter till tillverkningsindustrin. Däremot borde ett land som Vietnam kunna förse marknaden med fossila drivmedel tills det värsta är över eller är det möjligt? 

 

Bildkälla: VNexpress

I samband med att Vietnam lyfte taket för utländskt ägande inom energisektorn valde jag att skriva om landets oljefält och vilka som var dom största aktörerna på dessa fält.

I oktober producerade Vietnam 168 000 bbl (oljefat) per dag vilket är den lägsta nivån sedan 1997. Mellan åren 2000-2016 låg produktionen omkring  300-350 000 bbl per dag. Innan pandemins utbrott 2020 hade efterfrågan på olja stigit till 557 000 bbl per dag i Vietnam och väntas växa med 5,5 procent CAGR mellan 2022-2027 enligt organisationen Mordor Intelligence. Det betyder att Vietnam skulle behöva öka sin produktion till nivåerna innan 2017 och 60 procent till för att kunna förse landets behov av olja och öka denna i samma takt som behovet växer.  

Bildkälla: take-profit.org

Svaret kan finnas i minskade satsningar på att hitta nya fält. I höstas skrev VNexpress om utarmade oljefält och att senaste åren har inte exploateringen varit särskilt intressant vilket kan ha att göra med det låga oljepriset. Den enda kända pågående exploateringen som sker just nu sker tillsammans med indiska Essar Exploration and production samt italienska Eni S.p.A (50% andel och operatör) exploaterar Block 114 i området som kallas Ken-Bau basin. I juli 2020 hittade man naturgas uppskattningvis uppåt 9 biljoner Tcf (Trillion cubic feet) tillsammans med 500 miljoner fat kondensat. Året därpå köpte man rättigheterna för Block 116 där man hoppas på hitta mer naturgas. Statligt ägda PetroVietnam Exploration Production Corporation (PVEP) satsade 2021 $380 miljoner på att hitta nya fält enligt pressmeddelande i februari 2021.

En annan viktig aspekt i frågan är förstås hur mycket av den olja som tas upp raffineras i Vietnam? Hur ser kapaciteten ut? Handelsministreiets svar på orsaken till underskottet på drivmedel är att ett av landets två raffinaderier, Nghi Son, arbetar med 55 procents kapacitet. Enligt källor till SPGlobal har raffinaderiet, som klarar 200 000 bbl per dag, likviditetsproblem och klarade inte att betala leverans av kuwaiti crude i januari och raffinerar just nu det lager av crude som finns på plats. I värsta fall kommer raffinaderiet stängas i mars om inte likviditetsproblemet löser sig. Nghi Sons problem började under pandemin när efterfrågan på olja sjönk drastiskt och tvingades minska output av petroleumprodukter. Raffinaderiet ägs av Vietnamesiska staten genom PetroVietnam (25,1%), Kuwait Petroleum International (35.1%), Japanska Idemitsu Kosan (35.1%) och Japanska Mitsui Chemicals (4.7%). 

Trots att den inhemska oljeproduktionen har minskat kraftigt av ovan nämnd orsak så planerar man att öka kapaciteten för ett av de två raffinaderierna. Dung Quat Oil Refinery som är den äldsta av dessa två raffinaderier, byggt 2010, väntas expandera och därmed öka sin kapacitet från 6,5 miljoner ton crude olja per år till 8 miljoner ton. Eftersom produktionen av inhemsk crude minskar så importerar man amerikansk och nigeriansk crude av samma viskositet som den man finner i fälten utanför vietnams kust medan Nghi Son importerar uteslutet från just Kuwait. 

Under 2019 importerade Vietnam crude oil för $3,71 miljarder dollar och blev den 31:a största importören av crude i världen. Samma år var crude den 6:e mest importerade produkten i Vietnam. 

Vietnam importerade råolja under 2019 främst från: 

Kuwait $3,11 miljarder dollar, 

USA $252 miljoner dollar

 Brunei $160 miljoner dollar

Azerbajdzjan $57,1 miljoner dollar

 Malaysia $55 miljoner dollar 

 

De snabbast växande importmarknaderna av crude oil för Vietnam mellan 2018 och 2019 var:

Kuwait $899 miljoner dollar 

USA $252 miljoner dollar

Brunei $160 miljoner dollar

Det är inte bara ren crude som används för energiframställningen utan även crude kol tjära som används i kraftvärmeverk i Vietnam. Crude kol tjära är en biprodukt i framställningen av fossila drivmedel och som säljs direkt till slutkonsument eller till energibolagen. Vietnam har minskat sin produktion av just kol och har sedan 2015 importerat allt mer kol och kombinerat med inhemsk kol. Mellan åren 2015-2020 exporterade Vietnam mindre än 2 miljoner ton kol. Samtidigt som exporten minskade så importerade 0,8 miljoner ton kol 2015 för att 2020 vara uppe i 15,2 miljoner ton 2020. Ministeriet för industri och handel räknar med att Vietnams output på crude kol tjära kommer att uppgå till 60 miljoner ton 2030. 60-80 procent av allt kol som framställs går till landets värmekraftverk och enligt ministeriet räknar med att Vietnam behöver importera 67 miljoner ton kol 2025.

 

Den andra vågen

Nu är jag tillbaka med ett nytt inlägg på bloggen efter fem månaders uppehåll. Trots det har jag inte släppt blicken från Vietnam och jag har följt dagligen händelseutvecklingen kring pandemin i landet sedan dess. Mycket har hänt sedan juli och jag kommer att behöva flera inlägg för att få ihop de mest väsentliga nyheterna. Jag tänkte ta upp pandemin från den första stora vågen 27:e april till att landet återöppnade för internationell turism förra månaden. Under kommande inlägg tänkte jag ge en update om vietnamesiska aktiemarknaden och den nyligen invigda Vietnam Exchange, VNX, med tillhörande HSX och HNX.

 

Den 19.e juli skrev jag om de första riktiga lockdown som Vietnam införde under innevarande pandemi. Den 27:e april bröts den över 1 månader långa sviten utan ett enda rapporterat lokalt covid-fall i Vietnam. Först införde en lättare nedstängning genom att inte tillåta gatukök, barer och större parker hålla öppet. Allt eftersom antalet dödsfall ökade infördes allt hårdare restriktioner i form utav en sk. lockdown. Den 6:e juli rasade VN-index från öppningen på 1411.13 till att stänga på 1354.79 (-3.99%), hela 56,34 punkter ner. Fallet fortsatte ner fram till den 20:e juli där börsen handlade som lägst 1225.52 det vill säga -13.15% från toppen två veckor innan. Den 20:e juli låg antalet dagliga nya fall på 5497 och 7-dagars medelvärde på 4506 och 62 442 aktiva fall och totalt 370 döda.

I slutet av augusti tog man in militären som utförde matinköp åt medborgarna motsvarande 11 000 ton dagligen och agerade vakter mellan varje distrikt i form utav checkpoints och livsmedelsransoner infördes. Ingen fick lämna hemmet hette det.  

I veckan som gick passerade vi förra toppen

 

 

Vaccinationen som rullades ut i mars gick väldigt långsamt från tidig vår till slutet av sommaren. Den första augusti hade endast 700 000 vietnameser fullvaccinerats dvs. mindre än 1 procent av landets befolkning på 98 miljoner invånare. Under augusti hade försändelser med vaccin från hela världen kommit. Kina donerade 1 miljon vaccindoser  24:e augusti och USA skulle inte vara sämre utav donerade 2 miljoner doser dagen därpå i samband med Kamala Harris besök i landet. I början av september började exporten från Vietnam få problem och de globala storföretagen märkte av effekten tydligt. Allt ifrån livsmedelsexporten till elektronikexporten påverkade större delen av bolagen inom fortune-500. 

 

Den 1:a oktober var en viktig milstolpe för de miljontals invånare i Ho Chi Minh City som kom att bli epicentret för covid-19 pandemin i Vietnam. De militära mattransporterna avlsutades. Alla verksamheter utom barer, spasalonger, kareokebarer, skönhetssalonger, biografer, nattklubbar fick nu öppnas återigen. Restauranger och caféer fick öppna under förutsättning för att take-away kunde erbjudas. Mataffärer hade problem initialt med att kunder köpte upp all från butikshyllorna i tron om att återöppnandet skulle vara temporärt något som med tiden försvann.

 

Den måndagen 18:e oktober öppnades det sista distriktet i Ho Chi Minh City. Däremot hölls barer, spasalonger och dylikt fortsatt stängt.

– “Today I officially announce all 21 districts and Thu Duc city have been able to control the outbreak, and are ready to enter the ‘new normal’ phase of the reopening.” Sa Nguyen Thi Le, ledamot i People’s Council of Ho Chi Minh City under ett öppet sammanträde.

I samband med sammanträdet infördes vaccinering av landets 12 till 17-åringar och under den veckan i oktober hade 55 procent av landets befolkning fått vaccin, men bara hälften av dem var nu fullvaccinerade. Två veckor senare kom beskedet att fullvaccinerade internationella turister får möjlighet att besöka Phu Quoc från och med 20:e november. Inrikesflygen sattes igång och vaccinerade tilläts att flyga från flertalet flygplatser runtom i Vietnam däremot med begränsat antal flighter till respektive destination.

 

Under oktober öppnades industriparkerna upp till den grad att arbetare, som isolerats i sina hembyar eller närliggande distrikt i minst tre månader, fått komma tillbaka. Däremot integrerades fabrikerna med nybyggda arbetsbostäder inom fabriksområdet för att isolera arbetarna från omvärlden. Många arbetare valde att inte komma tillbaka till fabrikerna trots om lov i form en kraftigt lönepåslag om 2 till 3 gånger högre lön än innan. En kraftig backlog av ordrar och färre arbetare leder till högre output priser och exporten fördyras och försenas.

 

17:e november gjordes ett försök till att öppna samhället då bussar tillät att sättas in i trafik. Dessutom öppnades barer, restauranger, spasalonger med mera för att sedan två dagar senare stängas igen då smittspridningen ökade lavinartat. En vecka senare, 25:e november, meddelades det att flertalet internationella flighter öppnas upp från och med 15:e december. Bland de 15 destinationerna nämndes Kina, Hongkong, Singapore, Sydkorea, USA, Japan, Laos, Thailand, Kambodja och Taiwan. Ytterligare länder kommer att ingå i listan över destinationer i den så kallades fas 2 som initieras i januari 2022. Initialt kommer flighter gå till Hanoi och Ho Chi Minh City, men i nästa fas kommer flygplatser såsom Phu Quoc och Da Nang inkluderas. 

 

Idag när detta skrivs, 13:e december, har 74,8 miljoner vietnameser fått minst en dos varav 57,4 miljoner är fullvaccinerade (59%). Dagliga nya fall uppgår till 15439 fall och Hanoi har just nu högst rapporterade fall någonsin, 1000 stycken. 7-dagars glidande medelvärde över antalet fall ligger på 14946. Antalet döda i covid-19 uppgår till 28081 varav 242 dog i idag.

Den 22a april 2022 väntas landet öppnas upp helt utan karantänkrav så länge man är fullvaccinerad och kan visa upp vaccinpass och vaccinerats minst 14 dagar före ankomst alternativt haft covid-19 senaste halvåret.

Vietnam är nu största möbelexportören till USA – Petar ner Kina från tronen

Sedan de amerikanska strafftullarna infördes under 2018 har Vietnam, som bekant, ökat sina andelar av den västerländska importen från den mäktiga Made in China. Samtidigt som exporten av kinesiska möbler till USA krympte med 25 procent i fjol så ökade exporten av vietnamesiska möbler med 31 procent. I rena pengar handlar möbelexporten från Vietnam motsvarande $7,4 miljarder dollar samtidigt som den kinesiska uppgick till $7,33 miljarder dollar. Detta betyder att Vietnam intog förstaplatsen från Kina inom möbelexporten till USA från 2020 och visar därmed att Vietnams framfart är stark.

Sedan strafftullarna på 25 procent infördes på kinesiska möbler under 2018 har exporten av vietnamesiska möbler ökat tvåsiffrigt årligen. USA var Vietnams största exportmarknad totalt sett under de fyra första månaderna under 2021 på $30,3 miljarder dollar (+50% YoY) följt av exporten till Kina på $16,8 miljarder dollar (+32,4% YoY).

Under 2020 hamnade Vietnams totala export till USA på tredje plats efter Japan och Kina bland de asiatiska länderna.

 

Finns det några bolag att investera i på vietnamesiska aktiemarknaden som skulle kunna dra nytta av detta? Jag hittade två bolag som jag tänkte presentera kort.

SAVIMEX

Bolag: https://finance.vietstock.vn/SAV/profile.htm

Min personliga favorit av dessa två bolag. SAVIMEX är ett före detta statligt ägt bolag, SOE, som tillverkar och exporterar trämöbler samt fastighetsbolag.

Inom gruppen SAVIMEX hittar vi SaviWoodTech som är en möbeltillverkare i Ho Chi Minh City. SaviDecor är ett annat dotterbolag som erbjuder inredningstjänster för hotell- och kontorsfastigheter. SaviHomes, som namnet antyder så är det här dotterbolaget som bygger och förvaltar fastigheter. Slutligen har vi Satimex som exporterar möbler och träbehandlingsprodukter såsom färg och impregnering.

Fundamentalt har bolagets top-line dubblerats mellan 2017-2020  samtidigt som bottom-line har ökat med 200 procent under samma period. Börsvärde VND 420 miljarder, försäljning VND 943 miljarder och nettovinst VND 48 miljarder under 2020. Låg skuldsättning och P/B 1,4 samt P/E 9. 

 

Duc Thanh Wood Processing JSC

Länk till Duc Thanh på vietstock 

 

Duc Thanh Wood processing JSC, aka. Duc Thanh, ett medelstort bolag (VND 870 miljarder) som handlas på HoSE. Duc Thanh har ett varumärke inom barnleksaker, Winwin Toys samt husgeråd och köksmöbler under varumärket Duc Thanh. Bolaget har idag närvaro i 63 provinser och 50 länder. Duc Thanh har delat ut VND 5000 per aktie årligen senaste 7 åren och handlas just nu kring P/E 11 och P/B 3. Duc Thanhs aktie har gått från VND 25000 till 50000 på ett år. 

Fundamentalt har bolagets försäljning stigit måttligt senaste åren från VND 362 miljarder 2017 till VND 400 miljarder i fjol.Under samma period har vinsten gått från VND 100 miljarder 2017 till VND 80 miljarder 2020. Skummar man igenom nyhetsflödet som fylls på frekvent på engelska så planerar Duc Thanh att investera i en tredje fabrik och under 2020 uppfylldes försäljningsmålen för helåret 2020 redan i september.

Finska Pyn Elite Fund sålde så sent som i mars 304 000 aktier vilket är en stor andel av sitt innehav i bolaget. Efter försäljningen har Pyn 609 000 aktier kvar, men äger nu endast 3,61 procent av bolaget. Pyn har varit delägare i Duc Thanh sedan 2013. Mer i kommande aktiecase-inlägg.

Utdelningshistoriken i Duc Thanh. Gult avser utdelning av aktier och rött för kontantutdelning.

 

 

47 procent av alla japanska företag väntas expandera i Vietnam före 2024

Under veckan som gick så kikade jag runt efter lite trendspaningar när det kommer till foreign direct investment (FDI) i Vietnam och hittade flera nyhetskällor till en undersökning. I oktober i fjol genomförde japanska JETRO, motsvarigheten till Business Sweden, en undersökning om expansion globalt. 6000 japanska företag med verksamhet i totalt 19 länder varav 905 hade redan verksamhet i Vietnam. Resultatet visade att 47 procent av de tillfrågade hade för avsikt att expandera till Vietnam inom två år. Jämfört mot tidigare resultat av undersökningen från 2019 är just detta resultat en aning sämre. I jämförelse mot andra länder rankas Vietnam på en fjärde plats efter Pakistan, Myanmar och Indien. 

I undersökningen framgår Vietnams starka ekonomiska tillväxt, politisk och social stabilitet som ett av de starkaste argumenten till expansion. Av de bolag som har närvaro i Vietnam uppgav 49,6 procent av de 6000 tillfrågade bolagen, ett tapp på 16,2 procentenheter, medan 30,1 procent av de tillfrågade redovisade förlust, en ökning med 9,9 procentenheter YoY. 

En viktig fråga som många företag har tagit lärdom av pandemin är att, som bekant, inte förlita sig på produktion i ett enda land. När fokuset på konflikten mellan Kina och USA svalnade tog pandemin vid och båda händelserna har snabbat på flytten för många utländska företag från Kina till Vietnam. Undersökningen visar att hela 18,8 procent föredrar Vietnam framför Kina på 12,9 procent, Thailand på 9,3 procent och 8,3 procent för Indonesien. 

Slutligen så framkom det att en av de största orosmolnen som de tillfrågade ser med Vietnam är stigande lönekostnader, byråkrati och skattesystemet.

Jag har försökt hitta undersökningen på JETRO Vietnams hemsida och googlat runt utan framgång, men skulle jag hitta den så länkar jag den i kommentarsfältet.

Världens näst största risexportör på god väg att bli störst

Riset ses i Vietnam som Guds gåva och är idag en stapelvara för hälften av jordens befolkning.Precis som många läsare av bloggen känner till är Vietnam en av dom bördigaste platserna på jorden och möjliggör produktion av både frukt, grönt och givetvis ris. Mitt i Mekongdeltat i söder och Röda flodens deltan i norr finns majoriteten av Vietnams risfält. Mekongdeltat, som rinner igenom 12 provinser och kallas för Risskålen, har en population på 17 miljoner invånare varav 80 procent av dessa jobbar direkt eller indirekt inom risproduktion. Utöver detta produceras 60 procent av allt ris i Mekongdeltat som produceras i hela Vietnam. Längs deltat odlas mer än 1600 olika rissorter. Under 2019 producerades 43,45 miljoner ton ris i Vietnam.

Produktionen av ris har ökat aggressivt sedan 1965 och i slutet av 80-talet ökade produktionen och avkastningen betydligt. Med reformer inom jordbrukssektorn blev det möjligt för bönder att sälja sina råvaror på oreglerade marknader och importen av mineraler och besprutningsmedel sköt i höjden. Mellan åren 1985 till 1995 ökade importen av besprutningsmedlen med 260 procent. Mellan åren 1965 till 2004 ökade exporten med cirka 25 procent CAGR! Under samma period ökade produktionen med 3,97 procent CAGR .För mer information om risproduktionen kring Mekongdeltat finner ni en klockren artikel på ämnet här

Idag är Vietnam den näst största exportören av ris efter Indien och passerade så sent som i år Thailand efter att ha legat på en stabil tredjeplats sedan 2012. Skälet till att Thailand har tappat mot VIetnam ligger i att Thailand har tappat andelar i Sub-Sahara/Nordafrika då priset på premium-ris har stuckit iväg och fått importörerna att välja billigare rissorter från Indien och Kina. Fram till oktober i år har Vietnam exporterat 5,29 miljoner ton, vilket är 4 procent lägre än i fjol, samtidigt har värdet på vietnamesiskt ris ökat med 11 procent från föregående år. 

 

Största importören av vietnamesiskt ris är Filippinerna som stod för drygt 35 procent av den totala vietnamesiska exporten. Filippinerna har så sent som 2019 liberaliserat lagarna kring import av ris och relationerna mellan länderna är väldigt starka när det kommer till rishandeln. En liten anekdot på ämnet så hjälpte Filippinerna Vietnam på 70-talet att utbilda bönderna och effektivisera kultiveringen av ris genom lantbruksorganisationen IRRI (International Rice Research Institute).

 

Sedan 1:a augusti i år kan risexportörerna åtnjuta tullfri handel gentemot europeiska importörer. Historiskt sett har tullarna på ris legat som mest på 45 procent för att minska i flertalet omgångar fram till den senaste tullavgiften på 5 procent. Med det nya frihandelsavtalet EVFTA har EU åtagit sig att importera 80 000 ton ris årligen från Vietnam och slopa en övre kvotgräns för broken rice. I gengäld måste exportörer bistå med märkningar som utfärdas från vietnamesiska myndigheter, exempelvis motsvarigheten till KRAV. Utöver det behöver det finnas ursprungsmärkning och dylikt, inga konstigheter.

 

Så vilka risproducenter kan man kapitalisera på vietnamesiska aktiemarknaden? Faktum är att det finns en hel del noterade producenter som har helt eller delvis sitt fokus på just risproduktion och export.

 

Mitt förstahandsval bland dessa är Trung An Hi-Tech farming JSC  som var den första producenten att få skicka sitt ris tullfritt till EU, närmare bestämt  till tre importörer i Tyskland. Företaget har sin verksamhet i staden Can Tho som ligger i Mekongdeltat. Bolaget har sett sin försäljning öka från VND 937 miljarder 2016 till VND 1837 miljarder 2019. 

Även om Trung An Hi-tech farming har en ganska hög skuldsättning med debt-to-equity motsvarande 146 procent så är skuldsättningen i en stabilt sjunkande trend. Hög ROE på 12 procent och RIA på 4 procent. Trots att risproduktion, likt annan matproduktion, är en lågmarginalverksmahet har Trung An en nettovinstmarginal 3,28 procent vilket är högst i branschen. Aktien handlas till P/E- 12 och har handlats som lägst kring VND 14000/aktie i år och ligger nu kring VND 20000/aktie.

 

När det kommer till hoten för risproducenterna är klimatförändringarna inte helt otippat en av dessa. Ett annat lokalt problem är vattenkraftsdammarna längs Mekongfloden som resulterar i att floden sakta sina bort och torkar ut risfälten och annan gröda längs flodbankerna. 

 

Mekongfloden har fungerat i tusentals år som en transportsträcka för handelsmän och fiskare tillhörande imperier som idag inte finns. Kina har idag 11 vattenkraftsdammar längs Lancangfloden som är den norra delen av det som sedan söderöver blir Mekongfloden. Väl i Mekongfloden finns det idag ytterligare 11 dammar och hela 120 stycken dammar är under byggnation i bifloderna till dessa två. 

 

Vattenkraftsdammarna påverkar inte bara människorna som lever längs Mekongfloden i Vietnam utan även människorna från Laos, Thailand, Kina, Myanmar och Kambodja, hela 65 miljoner lever längs flodbankerna. Detta inkluderar inte alla människor som direkt påverkas av sämre skördar och förlorade arbetstillfällen på grund av torkan. 

Det finns idag ett samarbete mellan länderna längs Mekongfloden, men Kina är det land idag som sitter på makten bland dessa nationer och kan kontrollera flödet från norr. Så sent som i år började kinesiska myndigheter dela med sig av vattendata från både regnsäsongen och torrperioden till de övriga länderna. Tidigare delade dom med sig av data under regnsäsongen och det är fortfarande oklart hur transparent och uppdaterad datan kommer att vara.

Vietnams ekonomi växte under första halvåret

Trots pandemi och upptrappat handelskrig växte Vietnam ekonomi med 1,81 procent under första halvåret. Detta är den lägsta halvårssiffran under perioden 2011-2020, men till skillnaden för större delen av omvärlden växte ekonomin. Skulle Vietnam redovisa tillväxt även nästa halvår så skulle det innebära att den nu över 30 år långa tillväxtsagan fortsätter oavbrutet sin resa. Senaste 20 åren har Vietnams BNP legat kring 6 procent tillväxt per år och undra förra krisen i Vietnam 2012-2013 växte BNP med 5,2-5,4 procent. 

 

Världsbanken skrev i sin makrorapport för Vietnam i slutet av juli i år att Vietnam väntas växa med 2,8 procent i år. Skulle detta införlivas så skulle det innebära att Vietnam är det femte snabbast växande landet i världen under 2020, ett styrketecken! Under det andra kvartalet i år rasade BNP till 0,36 från 7 procent föregående år under samma kvartal, lägsta tillväxten på 35 år. 

Samtidigt som BNP-tillväxten föll så har inflationen legat fortsatt på högre nivåer mot senaste åren. För närvarande ligger inflationen på 3,4 YoY och väntas landa kring 3,9 procent för helåret enligt Världsbanken, nästan dubbel så mycket som i fjol. 

Avslutningsvis så höjde Världsbanken ett varningens finger för de ökande obalanserna för statsbalanserna. Skatteintäkterna uppgick till endast 76% av skatteintäkterna som rapporterades in under samma period under 2019. Skälet bakom minskningen ska ha att göra med långsammare ekonomisk tillväxt och uppskjutna skatteinbetalningar från företag och privatpersoner som inte kunnat betala in skatten i tid eller helt enkelt struntat i det.

 

 

Samtidigt som statens intäkter minskade så ökade följaktligen kostnaderna på grund av de stimulansåtgärder som klubbats igenom på grund av den pågående pandemin. Under juli uppgick utbetalningarna till $1,97 miljarder dollar, vilket motsvarar en ökning på 51,8% mot samma period förra året. Under årets första sju månader uppgick de totala utbetalningarna av offentliga investeringar motsvarande $8,7 miljarder dollar. Det motsvarar 42,7 procent av budgeten för helåret och en ökning med 27,2 procent mot samma period i fjol.

 

När det kommer till handelsbalansen så ökade handelsöverskottet rekordartat under de 7 första månaderna under året till $6,46 miljarder dollar, en ökning med 328 procent YoY. Under 2019 uppnådde landet ett handelsöverskott för fjärde året i rad. Handelsöverskottet under 2019 var på rekordhöga $9,9 miljarder dollar. Under juli månad uppgick handelsöverskottet med $1 miljard dollar vilket är väldigt starkt historiskt sett. Under årets sju månader har exporten ökat med 0,2 procent till $145,79 miljarder dollar samtidigt som importen sjönk med 3 procent till $139,33 miljarder dollar.

Under denna period förblev USA Vietnams största exportpartner. Exporten till USA uppgick till $38 miljarder dollar, följt av Kina på $23,5 miljarder dollar, EU på $19,5 miljarder dollar och ASEAN på $12,8 miljarder dollar.

På importsidan förblir Kina Vietnams viktigaste leverantör på nästan $42 miljarder dollar, följt av Sydkorea på $24,3 miljarder dollar och ASEAN på $17 miljarder dollar.

Gränsstationerna till Kina är återöppnade

Det har nu gått två veckor sedan den 11:e maj då premiärministern godkände öppnandet av gränsövergångarna mellan Kina och Vietnam. Övergångarna som omfattas är gränsstationerna Binh Nghi, Na Hinh, Nà Nua, Pò Nhùng, Bac Phong Sinh och Ka Long varav samtliga ligger i de nordöstra provinserna Lang Son and Quang Ninh. 

Skälet till att just dessa övergångar prioriteras är deras viktiga betydelse för godstrafiken mellan länderna. Främst exporteras och importeras jordbruks- och marina livsmedelsprodukter och övriga råmaterial. I samband med beskedet poängterade Nguyen Xuan Phuc att kontrollerna av transportfordon och människor som korsar gränserna ska kontrolleras extra noggrant mot covid-19 likt veckorna innan nedstängningen. 

För att minimera köerna vid gränskontrollerna på grund av alla tester, föreslog handelsminister Tran Tuan Anh att företagen som importerar och exporterar mellan gränserna att välja dela upp frakten mellan lastbilar och tågtransport. På så vis skulle färre företag riskera att se sina varor bli dåliga under tiden lastbilarna väntar på att passera gränserna. Exempelvis stod hela 710 lastbilar bara under det första dygnet som gränsövergångarna öppnades och väntade på att få passera gränsen till Kina.

Efter mycket ris – Exportkvoterna upphävs

Turerna kring exportkvoterna på ris tycks ha nått ett slut. Premiärminister Nguyen Xuan Phuc berättade i ett pressmeddelande på regeringens hemsida den 29:e april att från och med 1:a maj slopas exportkvoten. Det tog några dagar efter att jag skrev om turerna kring exportkvoterna på ris i slutet av förra månaden.  Summa summarum handlade kvoten om att begränsa exporten till förmån för den lokala tillgången på ris under pandemin. Kvoten uppgick till 400 000 ton ris per månad och för exportörerna gällde det att vara först till kvarn.

Enligt pressmeddelandet har Vietnam just nu mellan 6,5 till 6,7 miljoner ton ris som kan avsättas för export i år medan resterande del är tänkt att säljas lokalt och lagerföras ifall pandemin skulle dra ut på tiden.

I ett tidigare uttalande från handelsministeriet (MoIT) några dagar innan beordrade ministeriet bland annat de 20 största risexportörerna i landet att ingå avtal med minst en stormarknad som säljer ris. I avtalet skulle det framgå ett stabilt och garanterat pris för att säkerställa risreserverna i landet. Skulle en exportör vägra att åta sig detta skulle denne riskera att förlora sina licenser för risexport.

Vietnam – världens tredje största risexportör stryper exporten

Senaste veckan har allt fler nyhetskällor rapporterat om traders och producenter av ris citerats där oron för konkurser ökat markant. Även om Vietnam är ett av de länder som har sedan länge haft kontroll över antalet fall av coronaviruset har många exportstarka branscher fått se försäljningen rasa. Ett av dom branscherna är risbranschen. 

 

Förra året var Vietnam den tredje största risexportören i världen med sina 6,37 miljoner ton ris, strax efter Thailand och Indien. I takt med att fler länder tvingas in i protektionism blir Vietnam inget undantag när världen inser att samarbete mellan regioner och länder fungerar sämre i kristider. Sedan 24:e mars i år har regeringen infört restriktioner på hur mycket ris som får exporteras ut från Vietnam. Detta sker med bakgrund av risken att priset på ris skjuter i höjden när världens länder hamstrar mat och riskerar att utarma sköra länder såsom Vietnam. Riset är som bekant ett viktig del av det vietnamesiska köket och skulle efterfrågan utifrån öka så pass mycket att priset skjuter i höjden kommer det få allvarliga konsekvenser i den lokala ekonomin.

Enligt den senaste nyhetsrapporteringen från Bloomberg News på torsdagen ska det finnas så mycket som 300 000 ton ris kvar på kajerna vid de vietnamesiska hamnarna som var tänk att exporteras nu i april. Mindre än tre veckor efter att restriktionerna hade trätt i kraft meddelade regeringen att de tillåter en total kvot på 400 000 ton ris där först till kvarn gällde för landets producenter. För att få tillgång till kvoten skulle företagen registrera sina tulldeklarationer vid midnatt lördagen den 21:a april. Efter att registreringen hade varit öppen i tre timmar så var kvoten full och enligt samma källa beräknades 1,3 miljoner ton ris finnas kvar i orderböckerna efter att kvoten fyllts.

 

Premiärminister Nguyen Xuan Phuc har satt igång en utredning efter kritiken från The Vietnam Food Association och har bett handelsministeriet att skjuta till en bit av maj-kvoten till april motsvarande 100 000 ton ris. Men hur illa ställt är det för risproducenterna? En av Vietnams största risexportör Duong Vu Co. ltd med säte i Long An som ligger drygt 15 mil från den största staden i risbältet Can Tho och strax i närheten av mekongdeltat. VDn för bolaget, Nguyen Quang Hoa har citerats flitigt i media där han har berättat att företaget permitterade 400 anställda samtidigt som omsättningen fortsätter att sina.

Duong Vu har senaste åren köpt 200 000 ton av sorten klibbigt ris från lokala bönder och sitter nu på 12500 ton ris som bolaget inte kan exportera. Bolaget är ett av 19 företag som har licens att exportera ris till Kina och nu när bolagets ris ligger kvar på hamnterminalen och blir surt riskerar bolaget att få se sin leverans makulerad. Skulle det ske kommer verksamheten att försättas i konkurs med banklån på $13 miljoner dollar.

 

En annan källa berättar om staden Can Tho. Representanter från det lokala styret meddelar att majoriteten av lokala risexportörer förlorat så mycket som $14 000 per dag i form av avgifter till rederier, containeravgifter och straffavgifter för att inte ha kunna exportera den volym som avtalats.

 

Så vad bli effekten av de hårdare restriktionerna på hur mycket som får exporteras? En bred majoritet av risexportörerna har valt att inte signera nya exportkontrakt med utländska kunder. Skälet? Att de inte vet om de ens kan leverera den mängd som utlovats.

« Äldre inlägg

© 2022 Frontier Vietnam

Tema av Anders NorenUpp ↑