Etikett: Vinashin

Standard & Poor’s höjer Vietnams kreditbetyg – Första gången sedan 2010

I tisdags förra veckan uppgraderade Standard & Poor’s Vietnams kreditbetyg från BB- till BB. Vietnams kreditbetyg har inte reviderats sedan 2010, men skälet till uppgraderingen tänkte jag gå igenom samt vad som har hänt sedan förra uppgraderingen.

Vietnam var fortfarande ett relativt okänt land att investera i 2010. Vietnamesiska börserna var kraftigt begränsade till 30 procentsregeln för utländska investerare och det som var enklast att investera i var fastighetsmarknaden, om än i liten skala. Endast 247 börsnoterade bolag och det totala börsvärdet uppgick till $28 miljarder dollar. VN-index handlades runt 450 under 2010 och under åren 2009 till  och med 2012 i december sjönk aktiemarknaden med 15 procent per år. Efter den perioden steg marknaden med 12,8 procent från januari 2013 till 2016.

Intel kom att bli det första större IT/elektronikjätten att flytta sin verksamhet. Verksamheten kom igång hösten 2010 och kort därpå började fler IT-jättar att sökas sig till just Vietnam.

Landets BNP uppgick till  drygt $115 miljarder dollar, motsvarande $1310 per invånare. Under den här tiden hade Vietnam varken frihandelsavtal med exportländerna Sydkorea, Japan, Eurasiska Unionen och EU. Däremot hade landet nyligen signerat frihandelsavtal med med Indien, Kina övriga ASEAN samt Nya Zeeland och Australien.

 

Två år senare kom bankkrisen. För att att stävja ett kraftigt fall i den vietnamesiska ekonomin på grund av den globala finanskrisen 2009, valde den sittande regeringen att ge ut billiga krediter till de statligt ägda företagen (SOEs).

Tanken med dessa krediter skulle gå till att diversifiera de statliga företagen genom att få dom att bredda sig till fler branscher.  Statliga PetroVietnam startade verksamheter inom hotell, taxi, fastigheter, förvaltning och försäkring. Likadant var det för Vietnam Electricity  som startade grenar inom telekom- och utbildningssektorn. Märkligaste och mest omtalade fallet var rederiet Vinashin som startade ett bryggeri, ett cateringföretag och ett försäkringsbolag.

Tanken var god, men problemet var att dessa SOEs saknade kompetensen och erfarenheten för att driva verksamheter i dessa branscher vilket förvärrade slutade med att företagens skuldsättning ökade markant. Andelen dåliga lån uppgick till 8,6 procent av den totala lånestocken i landets banksystem. Detta gav ringar på vattnet och staten tvingades skjuta in pengar i landets statliga banker för att inte krisen skulle förvärras.

 

Idag ser landets ekonomi betydligt bättre ut. Landets BNP ligger idag på $241,4  miljarder vilket ger $2572 per capita. Det samlade börsvärdet ligger idag på $173,25 miljarder per 1:a januari 2019 och över 350 börsnoterade bolag. Sammanfattningsvis är några utav de bakomliggande skälen till att Moody’s, S&P och Fitch har höjt landets kreditbetyg har att göra med att landet, bevisligen, visat vilja och beslutsamhet att fullfölja reformer. Utöver det har landets ekonomi breddats, starkare valutareserver, bättre skatteintäkter, likvid obligationsmarknad och framför allt mer export inom nya sektorer såsom IT och elektronik. Bara en sån sak att Samsung, som idag står för 25 procent av landets export, startade sin första fabrik i mars 2014.

Man kan nästa säga att det fanns ett Vietnam före och ett Vietnam efter Samsungs intåg, två helt olika ekonomier. 2014 var året då allt vände och Vietnam kom att ses som nästa Sydkorea istället för nya Kina.

Reformarbetet och en bredare ekonomi mer fler ben att stå på är inte det mest betydande skälet till uppgradering ska tilläggas. Det absolut främsta skälet är CPTPP som är det mest prestigefulla och komplicerade frihandelsavtalet som Vietnam har skrivit under någonsin. Hade det inte varit för CPTPP så hade kreditvärderingsinstituten med all sannolikhet valt att avvakta i väntan på fler omfattande reformer med inriktning på landets finansmarknad och skattesystem.

Däremot är det viktigt att titta på riskerna som tas upp i kreditinstitutens genomlysningar. Man skulle kunna dela upp riskerna i externa risker och interna risker. De externa är väl omtalade och gäller främst handelsrelationerna mellan USA och Kina och den ökade protektionismen i omvärlden.

Bland de interna riskerna så nämns det ökande handelsunderskottet som jag personligen tror beror till mångt och mycket på Samsungs minskande försäljning senaste tre kvartalen.  En annan intern risk som S&P belyser är den växande statsskulden som har fortsatt att växa sedan krisen och är idag på 61,6 procent av BNP. Regeringen har satt ett skuldtak på 65 procent sedan något år tillbaka som en markerande åtgärd.

Slutligen anser Standard & Poor’s att landets banker är fortfarande svag och behöver reformeras i grunden. Regeringen har valt att lägga stora resurser på att förbättra utsikterna för landets statligt ägda banker. Exempel som konkreta mål såsom att lista bankerna på utländska börser, få fler banker att fylla Basel-II-kriterierna, mer regleringar och hålla andelen dåliga lån (NPLs) under 3 procent.

Vietnam slopar taket för andelen utländska ägare i börsbolagen – Här följer en summering

I onsdags vaknade jag till det glädjande beskedet att Vietnams finansminister presenterade ett utkast på en ny värdepapperslag. I detta utkast föreslogs det att slopa den nuvarande 49-procentsregeln i en mängd sektorer. Det som kvarstår är 30-procentsregeln för banker och vissa sektorer som rör landets säkerhet. Kommer vi att se ett lyft likt det som skedde när landet slopade 30-procentsregeln och införde 49-procentsregeln 2015? Hur stort inflöde kom in som konsekvens av den reformen? Det ska vi grotta oss ner i.

I skrivande stund uppgår det totala börsvärdet för landets samtliga 1500 börsnoterade företag (inklusive UPCoM-bolagen)  till $166 miljarder dollar, 77 procent av BNP. Av dessa miljarder uppgår $34 miljarder från utländska investerare, drygt 20 procent. I kontrast till den siffran ligger Stockholmsbörsen på ett totalt börsvärde om $1,52 biljoner dollar. Att däremot jämföra två länder med helt olika regelverk kring ägarskap är som att jämföra äpplen med päron. Jag har tidigare skrivit om FOL (Foreign Ownership Limit) i bloggen och dess historia  i Vietnam för den som vill läsa bakgrunden.

Det är lätt att glömma bort att det var i juni 2015 som dekretet om 49 procent slopades och sedan dess har all-share indexet VN stigit med 50 procent från 600 till ~900 i skrivande stund. Hur ser det då ut med implementationen efter upphävandet av dekretet, hur många bolag har egentligen upphävt FOL?

Enligt data från september i år har endast 25 av 740 bolag noterade på HOSE och HNX, det vill säga rensat för onoterade bolag på UPCoM. 25 bolag, eller 3,4 procent av de börsnoterade bolagen har alltså slopat taket sedan 2015 och återfinns bland landets large caps. Ser ni vart jag vill komma? Om nu merparten av landets företag utan FOL återfinns på HNX30 och VN30-index varför är det bara 3,4 procent som har nappat?

En studie från 2011 visar att utländska investerare har valt att investera i vietnamesiska storbolag, med bra ägarspridning med hög book-to-market ratio och låg skuldsättning. En annan intressant siffra från studien är att andelen utländska ägare på de vietnamesiska börserna uppgick då till endast  10,16% 2007 och 2009 stod den siffran i 14,80%.

Med den här informationen i åtanke kan man lättare förstå varför få bolag har agerat på att slopa sitt tak. För att investerare ska vara intresserade av att investera vill de se uppdelade värdebolag med låga skulder och tydliga verksamheter. Konglomerat med grenar inom cementproduktion, turism och fastighetsförvaltning ignoreras av investerarkollektivet då det är alldeles för svårt att grotta sig ner i balansräkningarna och förstå siffrorna.

Det här problemet är något som inte går att lösa i en handvändning. Regeringen kan alltid lobba för uppdelningar av bolag, men det är sällan gratis att genomföra. Så länge bolagen växer så ser nog många företagsledare att skynda långsamt med dessa processer. En annan aspekt är givetvis rädslan att förlora all kontroll till ett fåtal utländska investerare. Endast 8 företag av de 25 bolag utan FOL har över 50 procent utländska ägare.

Om vi räknar med att lyftet på 50 procent mellan juni 2015 till idag, innebär den effekten av dekretet ett nettoinflöde på $55,5 miljarder (111 mdr*1,5=166 mdr total market cap q3 2018)? Jag kan personligen inte se det på något annat sätt. Rent teoretiskt, väldigt teoretiskt, borde den här nyheten vi såg i veckan med andra ord generera minst $55 miljarder kommande tre åren från januari 2020 då lagen ska implementeras. Detta resonemang ska tas med en nypa salt, men det grundas bara på höftningar från undertecknat.

Slutligen, om vi nu tänker oss att börserna i Vietnam får ett ryck 2020 och marknaden slukas av utländska investerare och pengarna flödar in som aldrig förr, vad händer då? Den största risken med alltför kraftiga inflöden och därmed stigande börsvärden är att det kan skapa oro för en skuldsättning som ingen kan rädda om betalningarna ställs in. Se lex Vietnam Shipbuilding Industry Group även kallad Vinashin. Det statligt ägda bolaget kunde inte förmå att betala sina skulder på $4,5 miljarder 2010 och motsvarade då 10% av landets BNP. Med det sagt så krävs det en utförsäljning av statens aktieportfölj där de upphör helt som delägare. Därmed upphör statens ansvar över bolagen och strategiska investera kan se till att bolagen gör sig av med olönsamma dotterbolag och blir även lättare att analysera.

 

© 2019 Frontier Vietnam

Tema av Anders NorenUpp ↑