Vietnams regering beslutade sig i helgen för att ändra strukturen kring statligt ägda bolag genom att konsolidera de 19 största bolagen under ett ny enhet, Statliga kapitalförvaltningskommittén, State Capital Management Committee. Tanken med den här kommittén är att öka transparensen och reducera intressekonflikter. Såsom det ser ut idag kan en minister både sitta i sitt ministerium och reglera marknaden samtidigt som samma minister innehar en förvaltande roll som representant i styrelser och ledning i statligt ägda Vietnam Electricity exempelvis. Etableringen av enheten speglar regeringens ambition att revidera statliga företag så kallade SOEs (state owned enterprises) som ofta karaktäriseras av en brist på ökad effektivisering.

 

De bolag som kommer att ingå i förvaltningen är bolag som ägs delvis eller till 100 procent av staten och samtliga bolag är för närvarande störst inom sin sektor:

 

  • State Capital Investment Corporation
  • Petrolimex Vinachem Vietnam
  • Electricity PetroVietnam
  • Vietnam Rubber Group
  • Coal and Mining Group
  • Vietnam Post and Telecommunications Group
  • MobiFone
  • Vietnam Tobacco
  • Vietnam Airlines
  • Vinalines
  • Vietnam Railways
  • Vietnam Expressway Corporation
  • Airports Corporation of Vietnam
  • Vietnam National Coffee Corporation
  • Vietnam Southern Food Corporation
  • Vietnam Northern Food Corporation
  • Vietnam Forest Corporation

 

Jag anser att detta är i mångt och mycket ett steg i rätt riktning. Det som kommer att behövas är att kunna effektivisera bolagen med konkurrensmässig teknik och byta strukturen där staten lägger sig i för mycket i hur bolagen utvecklas och låter relationen bli likt den vår svenska stat hade i Nordea. En stabil delägare och inget mer. Skulle detta ske tror jag att Vietnam har kommit långt i sin privatisering, inte bara monetärt utan även när det kommer till företagskulturen i stort och på styrelsenivå. Den största vinningen av allt är att den politiska risken på finansmarknaden minskar markant på sikt.  En våt dröm vore om staten ägde maximalt 5 procent av börsen och tydliga regleringar kring hur en minister ska arbeta mot näringslivet. 

.