Etikett: Bankkrisen

Statliga VAMC köper dåliga lån för $2,14 miljarder av 13 banker- En viktig faktor kvarstår

Sedan krisen 2013-2014 har vietnamesiska staten jobbat hårt med att ta itu med den stigande skuldsättningen. På många sätt har det blivit bättre även om risken är fortfarande hög ur ett globalt perspektiv. På en front som har kommit att växa i betydelse, i och med att de statliga bankerna har som mål att klara kraven för Basel II, är andelen dåliga lån så kallade non performing loans. Jag har skrivit en hel del på ämnet och lär fortsätta göra det ett bra tag framöver. Nu under föregående vecka så kom nyheten att VAMC, Vietnam Asset Management Company, ett statlig förvaltningsbolag som hjälper bland annat bankerna med att minska just dessa NPL. VAMC köper NPLs av bankerna i utbyte mot obligationer med fem års löptid.

2018 köpte VAMC dåliga lån från 13 banker för $1,28 miljarder dollar i utbyte mot femåriga obligationer. Ursprungliga värdet för dessa lån var $1,32 miljarder dollar. Då kommer vi till haken med dessa, för bankerna, förmånliga affärer. När obligationerna har förfallit efter fem år så måste bankerna köpa tillbaka de dåliga lånen från VAMC oavsett hur mycket som återstår av de dåliga lånen.

Den totala massan av dåliga lån som nu ägs av VAMC har ökat i storlek. Under slutet av 2018 hade VAMC en kreditportfölj till ett värde av $14,5 miljarder dollar som har köpts från 2013 och framåt för $13,14 miljarder dollar. Utöver det har VAMC hittills kunnat täcka dåliga lån för $5,09 miljarder dollar. I och med att detta påbörjades 2013 så kan vi anta att vi kommer att börja få se många statliga banker få återta sina dåliga lån nu när de första bankernas obligationer löper ut. En viktig faktor inför kommande rapporter i år.

För den som vill läsa mer om hur VAMC fungerar, hur Vietnam har arbetat med NPLs från bankkrisen och framåt samt hur stor andel NPLs bankerna har, så tänkte jag dela med mig av en pdf  från en uppsats om just detta. 15 kozak-vietnam (1)

Uppsatsen är skriven av Sylwester Kozak och Anh Thi Mai Hoang från Uniwersytet Rzeszowski 2017 och deras slutsats kring VAMC som verktyg för landets banksystem är verkligen spot on! I ett land under utveckling behövs utländska investerare och en marknadsplats som infrastruktur för att kunna sälja kreditportföljer med hög risk till. Eftersom Vietnam inte har detta så flyttas endast skuldbördan till VAMCs balansräkning och om fem år flyttas ungefär samma skuld tillbaka om inte VAMC har kunnat reducera NPLs. Man kan säga att VAMC var en god idé och ger bankerna andrum att återhämta sig och växa, så får man hoppas att de klarar av att ta hand om sina NPLs när obligationerna löper ut.

 

Standard & Poor’s höjer Vietnams kreditbetyg – Första gången sedan 2010

I tisdags förra veckan uppgraderade Standard & Poor’s Vietnams kreditbetyg från BB- till BB. Vietnams kreditbetyg har inte reviderats sedan 2010, men skälet till uppgraderingen tänkte jag gå igenom samt vad som har hänt sedan förra uppgraderingen.

Vietnam var fortfarande ett relativt okänt land att investera i 2010. Vietnamesiska börserna var kraftigt begränsade till 30 procentsregeln för utländska investerare och det som var enklast att investera i var fastighetsmarknaden, om än i liten skala. Endast 247 börsnoterade bolag och det totala börsvärdet uppgick till $28 miljarder dollar. VN-index handlades runt 450 under 2010 och under åren 2009 till  och med 2012 i december sjönk aktiemarknaden med 15 procent per år. Efter den perioden steg marknaden med 12,8 procent från januari 2013 till 2016.

Intel kom att bli det första större IT/elektronikjätten att flytta sin verksamhet. Verksamheten kom igång hösten 2010 och kort därpå började fler IT-jättar att sökas sig till just Vietnam.

Landets BNP uppgick till  drygt $115 miljarder dollar, motsvarande $1310 per invånare. Under den här tiden hade Vietnam varken frihandelsavtal med exportländerna Sydkorea, Japan, Eurasiska Unionen och EU. Däremot hade landet nyligen signerat frihandelsavtal med med Indien, Kina övriga ASEAN samt Nya Zeeland och Australien.

 

Två år senare kom bankkrisen. För att att stävja ett kraftigt fall i den vietnamesiska ekonomin på grund av den globala finanskrisen 2009, valde den sittande regeringen att ge ut billiga krediter till de statligt ägda företagen (SOEs).

Tanken med dessa krediter skulle gå till att diversifiera de statliga företagen genom att få dom att bredda sig till fler branscher.  Statliga PetroVietnam startade verksamheter inom hotell, taxi, fastigheter, förvaltning och försäkring. Likadant var det för Vietnam Electricity  som startade grenar inom telekom- och utbildningssektorn. Märkligaste och mest omtalade fallet var rederiet Vinashin som startade ett bryggeri, ett cateringföretag och ett försäkringsbolag.

Tanken var god, men problemet var att dessa SOEs saknade kompetensen och erfarenheten för att driva verksamheter i dessa branscher vilket förvärrade slutade med att företagens skuldsättning ökade markant. Andelen dåliga lån uppgick till 8,6 procent av den totala lånestocken i landets banksystem. Detta gav ringar på vattnet och staten tvingades skjuta in pengar i landets statliga banker för att inte krisen skulle förvärras.

 

Idag ser landets ekonomi betydligt bättre ut. Landets BNP ligger idag på $241,4  miljarder vilket ger $2572 per capita. Det samlade börsvärdet ligger idag på $173,25 miljarder per 1:a januari 2019 och över 350 börsnoterade bolag. Sammanfattningsvis är några utav de bakomliggande skälen till att Moody’s, S&P och Fitch har höjt landets kreditbetyg har att göra med att landet, bevisligen, visat vilja och beslutsamhet att fullfölja reformer. Utöver det har landets ekonomi breddats, starkare valutareserver, bättre skatteintäkter, likvid obligationsmarknad och framför allt mer export inom nya sektorer såsom IT och elektronik. Bara en sån sak att Samsung, som idag står för 25 procent av landets export, startade sin första fabrik i mars 2014.

Man kan nästa säga att det fanns ett Vietnam före och ett Vietnam efter Samsungs intåg, två helt olika ekonomier. 2014 var året då allt vände och Vietnam kom att ses som nästa Sydkorea istället för nya Kina.

Reformarbetet och en bredare ekonomi mer fler ben att stå på är inte det mest betydande skälet till uppgradering ska tilläggas. Det absolut främsta skälet är CPTPP som är det mest prestigefulla och komplicerade frihandelsavtalet som Vietnam har skrivit under någonsin. Hade det inte varit för CPTPP så hade kreditvärderingsinstituten med all sannolikhet valt att avvakta i väntan på fler omfattande reformer med inriktning på landets finansmarknad och skattesystem.

Däremot är det viktigt att titta på riskerna som tas upp i kreditinstitutens genomlysningar. Man skulle kunna dela upp riskerna i externa risker och interna risker. De externa är väl omtalade och gäller främst handelsrelationerna mellan USA och Kina och den ökade protektionismen i omvärlden.

Bland de interna riskerna så nämns det ökande handelsunderskottet som jag personligen tror beror till mångt och mycket på Samsungs minskande försäljning senaste tre kvartalen.  En annan intern risk som S&P belyser är den växande statsskulden som har fortsatt att växa sedan krisen och är idag på 61,6 procent av BNP. Regeringen har satt ett skuldtak på 65 procent sedan något år tillbaka som en markerande åtgärd.

Slutligen anser Standard & Poor’s att landets banker är fortfarande svag och behöver reformeras i grunden. Regeringen har valt att lägga stora resurser på att förbättra utsikterna för landets statligt ägda banker. Exempel som konkreta mål såsom att lista bankerna på utländska börser, få fler banker att fylla Basel-II-kriterierna, mer regleringar och hålla andelen dåliga lån (NPLs) under 3 procent.

© 2019 Frontier Vietnam

Tema av Anders NorenUpp ↑